Kommer ni ihåg att vi fick fågelungar hos Pennant Rosella-parakiterna för en dryg månad sedan?

Ett par dagar gamla såg de två första ungarna ut så här (de okläckta äggen är ca 2 cm stora):

Nu är ungarna fem veckor gamla och sedan ett par dagar har de klättrat ut ur holken, klättrat ner i inneburen i fågelhuset och så småningom vågat sig ut i den stora, vida världen där utanför… Nu sitter de på rad i utevoljären. De tränar på att flyga, men kan inte äta själva ännu, utan mamma och pappa fågel får mata. Om två veckor har de lärt sig att äta själva och är redo för nya ägare. Det syns att det är några dagars skillnad på ungarna, deras fjäderdräkt har hunnit utvecklas olika långt. Sitt vuxna utseende får de inte än på ett bra tag.
Två ungar tigger mat av mamma Carmen.

Lite bus med syskonen när alla vill sitta på exakt samma ställe på pinnen…

Det här var Carmen och Vascos första kull och det bådar gott för framtiden. Av de tre kläckta ungarna (ett fjärde ägg kläcktes aldrig) så överlevde alla tre till utflygningsstadiet.

Så här har ungarna vuxit under de fem veckorna:

1 vecka gamla. Utseendemässigt liknar ungarna mest av allt plockade kycklingar… Ögonen har precis öppnat sig och de ligger tätt, tätt tillsammans inne i holken för att hålla värmen. Vi plockar ut dem en efter en och ringmärker dem. Ungen på bilden som ligger i min hand somnar ett litet tag, den tycker nog att det är varmt och skönt där.

2 veckor gamla. Ungarna börjar få fjädrar i stället för dun. De börjar bli mer högljudda också.

3 veckor gammal. Bara lite dun kvar nu. Stjärtfjädrarna håller på att växa ut.

4 veckor gamla. Fjädrarna är nu nästan helt utväxta och näbbarna börjar se proportionerliga ut till kroppens storlek. Några dagar senare hörde vi krafsande när de började försöka klättra ut ur holken via nätet som syns till vänster på bilden. Fotona är tagna genom en städnings/inspektionslucka, så den kan de inte gå ut genom.

I dag har vi fångat in ungarna ute i stora utevoljären och plockat några fjädrar från var och en. De är nu ivägskickade till ett labb utomlands för dna-test. Eftersom ungarna ser likadana ut, oavsett om det är honor eller hanar, så är det enda sättet att få veta vilket kön de har. Det är också anledningen till att de är ringmärkta, så vi kan hålla reda på vem som är vem när de framtida köparna ska ha ”sin” fågel. Glädjande nog var ungarna väldigt lugna, så lugna att Christer kunde fånga dem med händerna i stället för med håv. Det är mycket föräldrarnas förtjänst, är de lugna är ungarna det också.

Önskar er en bra septembervecka med en bild på gårdagens hallonskörd. Är så glad att vi gav hösthallonen ökat utrymme när vi gjorde om Bärlandet. Syrligt söta och goda är de. Och inte en hallonmask i sikte så här års. Underbart!

I rabatten ut mot gatan vajar nu ett minihav av Verbena bonariensis, jätteverbena. I våras fick jag ungefär 50 småplantor som min snälla mamma hade drivit upp åt mig, hon som har extrabelysning och plats till detta redan i februari. Alla plantor klarade inte den regniga försommaren och den heta högsommaren, men tillräckligt många gjorde det.
En del av rabatten, den är lite svårfotograferad… Ni får tänka er fem meter rabatt med jätteverbenor.

Nu vajar de små lila blomtussarna över rabattens övriga växter och lockar traktens fjärilar att komma på besök. Det är nog det jag gillar allra mest med jätteverbena, alla insektsbesök.
Påfågelöga…

… en och annan humla…

…amiralfjäril…

... och vanlig nässelfjäril.

De här bilderna togs nyligen, ändå är det inte riktigt så det ser ut numera. Nej, jag har grävt upp hela Rosenrabatten och gjort om den. Totalt. Jag ska visa snart, behöver bara ta lite nya bilder först. Men om jag berättar att rabatten numera är omdöpt till Stäpprabatten så ger jag en ledtråd till vad den nya inriktningen är. Och jätteverbenorna? Jodå, de är återplanterade. Så klart. :)

Och här är inspirationskällan till mitt lilla hav av jätteverbena…Vill du se fler bilder från denna underbara franska trädgård, så klicka bara här.

Om någon hade sagt till mig att jag skulle skriva om det här ämnet för ett år sedan hade jag skrattat. Men ibland överraskar naturen.

Så här ser vår blomsterkornell, Cornus kousa, ut just nu.

Massor av stora röda frukter i hela trädet. 
Strävt rött skal på utsidan…… och mjukt gult fruktkött på insidan.

Bären (som inte bildas varje år) efter blomningen är stora och jordgubbsröda. Och ja, de är ätliga.

Funderade på när de kunde tänkas vara mogna i går, knölade mig in bakom trädet och upptäckte att det redan hade börjat släppa sina mogna frukter. Skakade trädet och fler trillade ner. Men ännu är det många kvar. Och det är nog tur om det ska bli någon sylt att tala om.

Ett knippe nyplockade stora blomsterkornells-bär. 

Det här är nämligen inte något för den stressade. Det hårda och sträva höljet är tydligen inte gott, utan det är det gula söta innanmätet man vill åt. Jag har läst om andra som gröpt ur fruktinnandömet med sked (omständigt) eller kört bären i någon form av råsaftscentrifug (har jag inte). Jag testade att dela/dra isär de mjuka bären med fingrarna, vända den gula fruktsidan neråt i en vanlig sil och trycka rejält på skalen med en sked. Det gick riktigt bra.

Den gula fruktköttspurén rann ner i skålen under silen.

Men av 54 bär blev det 90 gram fruktpuré att koka sylt på. Jag använde mig av syltsocker och den färdiga sylten rymdes i en vanlig kryddburk + att jag fick över lite extra att ha som smakprov.

Lite lön för mödan? Inte blev det mycket av de många bären. Det mesta av sylten rymdes i en urdiskad kryddburk.

… men sylten var riktigt god på en skiva rostat bröd.

Smaken? Lite som en blandning av nektarin och kvitten. Sött, tropiskt med lite syrlig underton. Skulle kunna tänka mig att den är lika god till lite mogna ostar eller på syltkakor. Så även om det tog sin lilla tid ska jag skörda resten och koka sylt på också. Fast jag sparar nog ihop en större omgång med bär i kylskåpet först.

Nu är jag nyfiken på att höra, är det fler som fått bär på Cornus kousa i år? Har ni smakat på bären och vad tycker ni om dem?

Så här såg blomsterkornellen ut i försomras när den blommade. De vita bladen är egentligen inte blommor, utan blomman är den gröna pricken i mitten (det som nu har blivit bär).

Jag har inte sett några bär på vårt träd tidigare år, men å andra sidan har blomsterkornellen aldrig blommat så rikligt som i år. Har läst mig till att det är föregående års sommarvärme som bestämmer hur stor blomning det blir. Det bådar ju gått även inför nästa år! :)

Sommarblommorna blommar på och jag plockar en sensommarbukett och önskar er alla en riktigt fin helg! Bjuder på ett recept på havrerutor också (i menyn ovan) om ni känner för att baka något nytt till helgfikan. Hoppas vi alla får en helg med bra trädgårdsväder!

Dahlior, zinnior, lejongap och sparrisvippor. Det har blivit några buketter i sommar! :)

Själv ska jag ägna lite tid i helgen åt att bestämma exakt var alla nyinköpta tulpanlökar ska planteras. Jag fyndade fina och billiga lökar på Lidl nyligen. Runt 20 kronor paketet innebär mååånga nya tulpaner, balkansippor, våriris och krokus i vår trädgård till våren. Längtar redan dit. Men det är en klurig fråga vilka sorter som passar bäst tillsammans. Ska man vara djärv i färgkombinationerna eller mer försiktig? Har redan möblerat om flera gånger bland lökpåsarna som står uppställda på vårt matsalsbord.

‘Prinsess Irene’ (en favorit som jag vill ha fler av), ‘Blushing Lady’ och ”Daydream’ är tre av tulpaninköpen i den orangetonade färgskalan.

Ännu fler lökar blir det, hoppas jag, när det är dags för lökmöte hos Trädgårdsamatörerna i Skåne den 25:e september. Då finns inte bara chansen att hitta fina lökar, utan även att lyssna till Henrik Zetterlund från Göteborgs Botaniska. Han ska berätta om ”Mina favoritlökar i naturen, Botaniska och min privata trädgård”. Det ser jag fram emot att få lyssna på. Ska du också dit? Lämna gärna en kommentar (eller skicka ett meddelande via kontaktinfon i menyn ovan), det hade varit kul att säga hej.

Det var inte alls meningen att göra en ”ny” rabatt för några veckor sedan, speciellt inte som jag grävde om den så sent som förra året, men så kan det bli.

Jag har en längre tid varit ickenöjd med vår Rosenrabatt som ligger i söderläge ut mot gatan. Vi la pengar på nya Austinrosor förra året, grävde ner bevattningsslang och gjorde jordbyte enligt konstens alla regler. Facit: en död ros efter vintern och fem knappt knähöga som har blommat mycket sparsamt (om alls) denna sommar.

Ett stenkast bort, i Magnoliarabatten, blommade det däremot i överflöd sedan jag gjorde om den delen förra året. (Växtlista hittar du här).

Och det var det som startade tankarna på att göra om och göra rätt. Ge upp rosorna. Göra om Rosenrabatten och slå ihop den med närliggande Magnoliarabatten och döpa om dem till Stäpprabatten. Satsa på torktåliga växter som verkligen trivs i solgasset och det torra läget. Stäppsalvior, stäppliljor, kniphofia, törlar, nävor…

Före. Ser ni de fem rosorna? Inte jag heller.
Alla växter uppgrävda, satta i krukor och redo för utplantering.

Så därför grävde jag upp varenda växt i den fem meter långa Rosenrabatten, satte dem i krukor och plockade sedan fram nyinköpta torktåliga växter. Ställde ut krukorna i rabatten. Flyttade om. Kände av. Jämförde lila-blå nyanser, vilka växter var snyggast ihop? (Fattar ni vad många olika nyanser det finns?!)

Efter. Syns kanske inte så stor skillnad på bild, men det är oerhört många fler sorters växter nu som (förhoppningsvis) kommer att blomma hela sommaren nästa år. Jätteverbenahavet är inte ett hav längre, utan jag har samplanterat flera verbenor i grupper. Lyckas jag övervintra dem så ska jag sätta ut dem styckvis igen nästa år.

Växterna är planterade tätt. Om ett år eller två lär jag se vad som går bäst och då får jag säkerligen plocka bort några plantor, men det är helt okej. Jag har det hellre tätt från början än rensar ogräs.

När jag ändå var i omgörningsfasen passade jag på att stamma upp kopparlönnen som ligger i slutet av Stäpprabatten (den skymtar till höger i bilderna på rabatten ovan). Den har sommartid mest påmint om en stor grön buske, den vackra flagande barken har bara synts vintertid, när bladen har fallit. Och det är ju förskräckligt synd.  
Före och efter beskärning.

Det här var premiärfotona på hur Stäpprabatten blev. Ska bli mycket spännande att följa dess cykel nästa år, som jag gjort med nya Skära rabatten under detta år.

Eftersom Premiär också är höstens första tema i Blommig fredag kändes det perfekt att berätta om rabattomgörningen just i dag. (Att jag sedan glömde bort vilken dag det var i går och la ut ett helt annat inlägg då kan vi ju tala tyst om… ;) Men är ni sugna på att baka kakor kan ni ju kolla in det också.) Nu ska jag se vad ni andra som deltar skriver om. Trevlig helg, än en gång!

(Det här inlägget är ett ”dubbelinlägg”. Den som vill kan studera hur avenbokshäcken ut mot gatan, uppstamningen av kopparlönnen och beskärningen av klotrobinian har blivit under två års tid.)

I vår trädgård har gräsmattan krymt bit för bit under åren. Numera har vi bara en gräsmattecirkel kvar på framsidan av huset. Förr var den grön och sammetsmjuk (om än med en hel del ogräsinslag).

I slutet på sommaren 2012 började gräset att vissna. Jag skulle bara kratta bort det vissna och så i lite nytt. Men det var inte visset. Det var pingborrar. De där äckliga feta larverna vars älsklingsmat är gräsmatterötter. Våra gräsmatterötter! Vi drog bort stora sjok av död gräsmatta. Vi grävde upp hundratals larver. Fyllde sopsäck på sopsäck.

Efter att ha jämnat till och sått i nytt gräs såg det ut så här:

Våren 2013 fick vi stänga av gräsmattan, ingen fick gå där medan alla små ynkliga nya strån växte sig starkare. Vi fick gå runt huset i stället för att gå närmaste vägen till trädgårdsland och kompost.

I slutet av sommaren var den äntligen grön och frodig. Sedan började den vissna… Den här gången väntade jag inte med att kratta. Vi krattade. Grävde. Fyllde sopsäckar. Tiggde till oss uppgrävda grästorvor när kommunen grävde ner ledningar, lappade i dem hjälpligt där vårt gräs var borta. Suckade.

Våren 2014. Vi gödslade, klippte, pysslade om vår numera ganska gropiga gräsmatta, men denna vår gick den i alla fall att gå på. I augusti, när hettan lagt sig och fukten började komma tillbaka beställde vi. Dundermedlet. Det enda motmedlet. Våra miljontals små krigare som ska göra slut på årets omgång med larver.

För att de är där, larverna, det vet vi. Vi såg ju skalbaggarna hovra över gräsmattan i försomras och inte ge sig av trots att vi satte igång vattenspridaren för att få dem att fly.

Nu spanar jag på gräsmattan. De små bruna partier som dyker upp rycker jag oroligt i. Men gräset sitter än så länge fast och är grönt och frodigt. Låt oss hoppas att krigarna ger larverna vad de tål.

Det här var mitt inlägg i veckans tema Sommarplåga inne hos Hélena. Titta gärna in där och se vad andra tycker är plågsamt i sommartider.

Önskar er alla en trevlig helg. Själv är jag ledig i dagarna tre efter att ha jobbat förra helgen. Ska ägna min tid åt att plantera ut inköpta plantor i Trädhörnet och Lundområdet samt måla klart invändigt i trädgårdsboden. De lovar 19 grader och mestadels sol i helgen, det ser jag verkligen fram emot!

Titta här, två meter hög idegranshäck vid nya trädgårdsboden och uppfarten. Ska bli en låg häck utmed gången också. Om en helg eller så, när vi orkar gräva upp resten av häcken. Det tog sin lilla tid att gräva upp de första plantorna som bildat häck runt sandlådan i Trädhörnet.
Foto taget från uppfarten. Häcken döljer Skära rabatten och grannhuset och nu blir bågen med klematis ‘Summersnow’ verkligen en portal in i trädgården.

Välkommen in i trädgården…

Tio år har de stått där, idegransplantorna, men de gick faktiskt att flytta. De tjockaste rötterna var som mitt pekfinger, men plantorna hade också en massa smårötter, så jag tror det ska gå bra. Gäller bara att vattna, som vanligt. Vi lämnade kvar en rotklump på 30-40 cm i diameter, skakade av lös jord och då gick plantorna viktmässigt att lyfta och sätta på plats när vi hjälptes åt, maken och jag.

Några plantor till vänster och två plantor till höger är kvar, sedan är hela häcken borta. Väggen som skymtar till vänster är lekstugan/fågelhuset och stammen tillhör vår Ginnalalönn.

Glugg. Här stod det fyra idegransplantor förut. Tidigare i år har C grävt ur åtskilliga skottkärrelass med sand, nu ska reservjord som vi har lagrat på ett annat ställe i trädgården köras hit och tippas. Minst ett träd till ska planteras här, och så drömmer jag ju om ett litet vattenblänk för djurlivets skull.

Vad jag ska ha innanför idehäcken vid boden? En ros eller två tror jag. Och en massa tulpaner. Och krokus. Vill ha något fint att titta ut på genom fönstret när jag står vid arbetsbänken i boden och planterar. Blir något som matchar Skära rabatten på andra sidan gången.

Från gången vid Skära rabatten, mot uppfarten. Fyra idegransplantor bildar tät häck vid klematisbågen.

Omgörningen i Trädhörnet är nu officiellt igång. Skrev lite om det i januari här och i menyn ovan visar jag under trädgårdsskissen vad vi tänker göra. Och om ni undrar varför det inte finns foton från själva flytten. Det regnade. Hela tiden. Den där tröttsamma sortens strilregn. De här fotona är tagna när det slutade regna. Då var vi klara…

Sällan har väl veckans Blommig Fredag-tema – Vårfrestelser – passat in så väl. Torsdagskvällen tillbringade jag tillsammans med trädgårdsvänner i Alnarp, på STA:s lökmöte. Henrik Zetterlund från Botaniska i Göteborg var föreläsare. Han visade en mängd underbara bilder av vildblommande skönheter, en hel del från Botan och en och annan från den privata trädgården på Kinnekulle.

Några tips från honom till oss alla som gillar vårblommande lökväxter:

• Gödsla. Nu. Gärna med benmjöl som innehåller fosfor. ”Det är nu lökarna bygger upp sig för att sätta fart till våren.”
• Sätt fler lökar. ”Det finns ju ingen anledning att en rabatt inte ska få vara fin förrän till högsommaren.”
• Kejsarkronor som blomstrejkar behöver gödning. Inget annat. ”De är oerhört näringskrävande!”

• Innan man planterar balkansippa, Anemona blanda, så bör knölarna läggas i blöt över natten. ”Min favorit är ‘White Splendor’, den är så stor och vacker.”
• De flesta våririsar, Iris reticulata, vill ha en sommartorr rabatt. ”Sorten ‘Katharine Hodgkin’ kan stå kvar många år på friland.”

• Hundtandsliljor, Erythronium dens-canis, står torrare i naturen än vad man kan tro. ”Sätt dem djupt ner i sol-halvskugga i vanlig jord, inte i torvpartiet”.

Och det var när jag såg Henrik Zetterlund måtta ”djupt ned” med händerna som jag insåg att det nog är det slutgiltiga svaret på varför mina hundtandsliljor blomvägrar hos oss. Bladen kommer så fint varje år, men inga blommor. Men de står ju cirka tio cm djupt, inte runt 20…

På den efterföljande lökfrossan fick jag inte allt jag ville, men kom ändå hem med flera fina lökar, bland annat variegerad stjärnhyacint Camassia quamash ‘Blue Melody’, vit majlök Allium zebdanense och syrenlila vårlilja Ipheion uniflorum ‘Wisley Blue‘. (Länkarna går till olika sidor med bilder på dem.) Henrik Zetterlund visade för övrigt en bild på en förtjusande kombination av stjärnhyacint och förgätmigej, så snyggt!

Vad har jag för andra vårblomningsplaner för trädgården då?

Våren 2014 såg det ut så här i Skära rabatten som jag hade proppat full med mörka ‘Queen of Night’, rosafluffiga ‘Angelique’ och vita fransiga ‘Swan Wings’ och vita pärlhyacinter.

Jag njöt av blomningen länge, länge och bestämde då att till hösten så var det tulpanfrossa som gällde. Det finns nämligen rabatter i trädgården där det inte finns en enda tulpan, och så kan vi ju inte ha det! ;)

På Lidl köpte jag en stor mängd lökar, allt från tulpaner till våriris och krokus, för en rimlig penning. Nu ska alla lökar ner i rabatterna (just den delen är inget som jag gillar, tvärtom, finns få uppgifter jag tycker är så trista i trädgården). Hur blomningen blir får vi se till våren, men i Spaljérabatten kommer det förhoppningsvis att se ut så här:

Vitfluffiga ‘Mount Tacoma’, mörka ‘Queen of Night’ och ‘Black Parrot’, orange ‘Orange Emperor’ och orange-lila ‘Prinsess Irene’. Den sistnämnda har jag redan i Trädhörnet, tvärsöver gången från Spaljérabatten. En mycket pålitlig tulpan som kommer tillbaka och förökar sig. Papegojtulpanen vet jag är att anse som ettårig, men eftersom jag kommer att blanda tulpanerna i rabatten så gör det inte så mycket om de lökarna försvinner.

Nu ska jag ge mig ut i trädgården! :) Önskar er alla en fin helg, hoppas ni också har möjlighet att tillbringa en del av den utomhus.

Det är den 2:e oktober och hösten är definitivt här. Ännu så länge har vi inte haft frost och i trädgården är klotrobinians blad fortfarande ljuvligt ljusgröna och dahliorna blommar fint. Men snart, snart rasslar robiniabladen till marken och dahliorna förvandlas till en svart kletig massa.

Men innan dess njuter jag av vår regnbåge i trädgården. Det här en del av vad som är i blom, visar höstfärg eller är klart att skörda i vår trädgård just nu. (Vill du veta namnet, för bara markören över bilden. Och vill du se dem i större format, bara klicka på någon av bilderna så kommer de upp som ett bildspel.)

Det här var mitt bidrag till veckans tema Färg i Blommig Fredag. Ta gärna en titt på vad som är färgstarkt hos andra där.

Önskar er en fin helg. Här ska maken och jag hämta sten och lägga en ny gång i Trädhörnet (ett av alla projekt för 2014). Hoppas också måla lite till inne i nya boden (just nu känns det som om det går snigelsakta där). Och så var det ju det där med vårlökar också… Jag hoppas på uppehåll och några sköna trädgårdsdagar.

Färdigplanterat! Ännu så länge täcker inte plantorna taket, men tids nog blir det helt grönt. Och förhoppningsvis ska det blomma så här:

Det är dags att berätta om hur det gick med vårt tolv kvadratmeter stora gröna tak på nya trädgårdsboden. Här följer nu ett lååångt inlägg om hur vi gjorde för dig som funderar på att göra något liknande i mindre eller större skala. Vänligen observera: detta är hur vi har gjort, jag lämnar inga som helst garantier att det fungerar hos dig.

Vill du som läser bara se resultatet, så skrolla ner för fler bilder av det färdiga taket. :)

Tankarna på att låta boden få ett grönt sedumtak väcktes för drygt ett och ett halvt år sedan. Men de färdiga lösningarna var så tråkiga, jag ville hellre göra jobbet själv. Både som utmaning, men också med tanke på kostnaden.

Förra sommaren köpte jag därför ett dussin olika sedumsorter, slet isär dem i små, små bitar och planterade dem i pluggtråg jag fått på en plantskola. Det kan du läsa om här. De flesta sticklingarna rotade sig och tolv plantor blev runt 250! Alla överlevde inte vintern och att inte bli omplanterade i våras (fanns annat jag prioriterade mer), men de flesta mådde ändå bra när det i augusti var dags att ta sig an taket. Jag delade sedan isär de stora plantorna ytterligare innan jag planterade dem.
Några av alla pluggbrätten med fetbladsplantor.

Boden byggdes med rejäl takkonstruktion för att klara den extra tyngden av ett grönt tak. Hur mycket man behöver förstärka beror bland annat på hur mycket snö som brukar falla där man bor, så det får man kolla upp med någon kunnig och anpassa så det blir rätt.

Längs kanten på taket satte vi en trekantslist så taket blev ett tråg. Takpappen ligger sedan upp på listen. Ett urtag för vattenavrinning fixades också (syns på foto längre ner). Trekantlisten nertill sluttar svagt åt det hörn där urtaget till avrinningen finns.

Understa lagret är special-takpapp för gröna tak. Täta alla vinklar med tätningsmedel så taket är helt vattentätt. Finns på vanligt byggvaruhus.
Så här ser vattenavrinningshålet på taket ut. Brädan på utsidan har ett utsågat hål och detta är sedan klätt med takpapp och tätat. På andra sidan ska hängrännan och stupröret sitta.

Som extra förstärkning (hängseln och livrem ni vet…) så la vi sedan en dammduk i plast över hela taket. Finns där dammtillbehör säljes.

Sedan la vi markduk, sådan där vävd i plast så stenkrossen inte skulle skava sönder dammduken. Finns på plantskola/välsorterat varuhus.

Sedan ca 2 cm stenkross, cirka 2 cm grovlek i ett lager över hela taket. (Vi valde att göra en gång i mitten av taket, där la vi inte kross utan rundade stenar). Allt släpades upp på taket i hink… Bra arm- och rygg träning! Stenen inköpt på lokalt grustag.

Sedan kapillärmatta, sådan som till exempel plantskolor har som bevattningsmattor under krukväxter. Detta för att inte jordblandningen ska gå ner i dräneringslagret. Inköpt på plantskola.

Rundade stenar (bruntonade) på gången i mitten och runt kanterna, kross som dräneringslager (gråtonat) under själva bäddarna med plantor. Till vänster har jag börjat lägga ut kapillärmattan och ”jorden”.

Nästa lager är ”jorden” som inte alls ska vara jord på ett grönt tak. Jag blandade 70% 0-8 mm grus med 10% små lecakulor, 10% ogödslad torv och 10% finsmulig täckbark. Lagret mätte jag med tumstock så att det efter vattning var 5 cm tjockt överallt. Till vårt tak gick det åt cirka 450 liter jord. Gruset inköpt på lokala grustaget, leca, torv och täckbark på plantskola.
Jorden blandade jag med skyffel på en presenning.

Den färdigblandade jorden ser ut så här.

Sedan var det dags för plantering av runt 300 fetbladsväxter och runt 100 botaniska krokuslökar.

Klart! :)

Till vänster om taket ska växthuset byggas. Det svarta i nedre högra hörnet är vårt platta garagetak. För att lättare kunna ersätta plantor/rensa/vattna vid extrem torka gjorde jag en gång i mitten av taket, den gången når jag via garagetaket.

En del av kapillärmattan sticker upp. Jag räknar kallt med att sedumplantorna kommer att täcka dem nästa år.

I hörnet med vattenavrinningen har jag satt en liten nätkonstruktion som ska fungera som en sil. Detta för att hindra större partiklar från taket att sköljas bort.

Kostnad? Borträknat takpapp och plantor så gick resten av materialet (dammduk, täckduk, sten och material till jorden) på runt 1500 kronor. När jag kollade pris på sedumtak så låg priset på 500 kronor/kvadratmeter. Så, ja, vi är nöjda med att ha kunnat genomföra det till en betydligt rimligare penning.

Fördelen med att göra det själv är ännu en som jag inte var medveten om, men fick upp ögonen för under alla timmar jag googlade runt och läste om andra som gjort gröna tak i Sverige, England, Tyskland och USA… I de köpta taken används ofta en sorts plastunderlag med små fördjupningar som agerar som vattenmagasin åt växterna. Men nackdelen är att växterna inte känner av att vattnet håller på att ta slut, det är bara kruttorrt rätt som det är. Grusbladningen torkar ju sakta och förvarnar därmed växterna om att det snart blir torka. Det mår de bättre av.

Nu hoppas jag att taket ska klara vintern bra! Tidigt i vår är planen att krokusarna ska blomma fint och så småningom följs av en vacker sedummatta i olika nyanser.

Det här var också min tolkning av veckans tema Sommarens projekt i Blommig fredag. Titta gärna in där och läs om andras projekt. Hur det gick med trädgårdsboden? Det får jag berätta om när den är klar invändigt.

Önskar er alla en fin helg!

Ända sedan jag besökte Maria i våras och såg hennes trädgård fullproppad med rosor har jag funderat och funderat. Hur ska jag få plats med fler rosor?!

Nu har jag löst den saken. Den gamla rosenrabatten är ju numera omdöpt till Stäpprabatten, men de (tynande) Austinrosor som jag hade där har fått flytta till Spaljérabatten. Där åkte strandirisen till de sälla kompostmarkerna och helt plötsligt blev det plats till sex rosor. Mina var så ynkliga att jag samplanterade dem tre och tre för bättre effekt. De går alla i olika gul-bärnstens-aprikostonade nyanser, så det ska nog bli bra. Bakgrunden i Spaljérabatten består av storvuxna rosen ‘Moonlight’ som jag varmt kan rekommendera, den är underbar och blommar och blommar med hela skyar vita små blommor. De cremefärgade dagliljorna och en del vita stjärnflockor återplanterade jag. Och så proppade jag rabatten full med massor av tulpaner! Till våren ska ett hav av ‘Princess Irene’, ‘Queen of  Night’, ‘Mount Tacoma’ och ‘Orange Emperor’ blomma här. En större mängd krokuslökar planterades också av sorterna ‘Vanguard’, ‘Barr’s Purple’ och ‘King of the Striped’. Tur Lidl har billiga lökar så jag kunde frossa i dem! :)

Det var omgörningen av rabatt ett det. Rabatt två är den vid Stora trädäcket. Där växer sedan tidigare ljusrosa söta ”marsipanrosen” ‘Mme Alfred Carrière’ längst bak. Nu fick hon sällskap av ‘Flora Danica’, ‘Pascali’, ‘Graham Thomas’, ‘Aspirin’ och ‘Souvenir de la Maison’ i framkanten på rabatten. De vita riddarsporrarna ‘Galahad’ och vit kransveronika fick vara kvar, och lavendelplantorna rörde jag förstås inte! Sedan proppades även denna rabatt full av tulpaner. Här ska ‘Purissima’ och ‘Elegant Lady’ blomma i vår. Det som är kvar att göra är att plantera lite låga vita nävor mellan rosorna så de kan dölja alla vissna tulpanblad.

Den tredje rabatten är Pionrabatten. Den blommar ljuvligt med sina vita och rosa pioner i juni, sedan händer ingenting under juli (mer än att ettårig vallmo blommar vissa dagar) och så kommer isopen, kransveronikan och fläckflockeln med full kraft i augusti. Nu blir det ändring på den saken. Äntligen fick jag en egen ‘Louise Bugnet’! Hon fick sällskap av ‘Queen Elisabeth’. Sedan tidigare har jag även en rosa Austinros som jag glömt namnet på i denna rabatt. Nu hoppas jag på fin rosblomning hela sommaren. Hur jag fick plats? Över hälften av den massiga fläckflockel-väggen togs bort. Även denna rabatt fick lite nya tulpaner: ”Purissima’ och ‘Huis ten Bosch’. De kan nog matcha ‘Greenland’ som redan finns där.

Före: Massiv vägg av två meter hög fläckflockel mellan kopparlönnen och praktmagnolian.
Efter: Två ruggar kvar. I hålet i mitten ska ‘Louise Bugnet’ blomma och i gluggen till höger ‘Queen Elisabeth’.

Den fjärde rabatten är den utanför nya trädgårdsboden. Den ramas in av idegranshäcken som vi flyttade för några veckor sedan. Sidan ut mot gången har jag klippt på 50 cm höjd. Men några grenar har fått vara högre, tanken är att lämna en boll längst upp på de grenarna. Vi får se hur det blir, ser det för hemskt ut är det ju bara att såga av… Här planterade jag rosen ‘Astrid Lindgren’. Det ska bli lite mer växter i denna rabatt, men har inte riktigt bestämt vad ännu. Förmodligen en grön matta av hasselört och så höga spiror som violkungsljus och fingerborgsblommor.

Rabatten utanför trädgårdsboden. Tänk er en sky av rosa rosor innanför idegranshäcken och så fingerborgsspiror som sticker upp här och var som sällskap.

Den femte rabatten som fick sig en rejäl omgörning var den minsta av de två ingångsrabatterna. När vi började bygga växthuset fick vi ta bort en av häckplantorna i avenbokshäcken. Denna stackars planta rotbeskar jag å det hemskaste, knölade ner i en stor plasthink på 60 liter, stammade upp och klippte kronan till en boll. Mot alla odds överlevde avenboken denna behandling. Hela sommaren har den stått där i sin hink och jag har funderat på var i all världen jag skulle plantera den?! Förra veckan kom jag på det och därmed så fick ingångsrabatten sig en total omgrävning. Tanken är att de växter som blommar runt den uppstammade avenboken ska avlösa varandra, inte blomma samtidigt. Ni får tänka er avenboksbollen med först ett hav av kejsarkronor, sedan mörkblå hög iris, därefter kattfot och sist rosenstav under sig. Den tynande rosen ‘Buff Beaty’ som stod där fick flytta till Spaljérabatten i stället.

Den trekantsformade ingångsrabatten ligger vid sidan av gräscirkeln med Torvrabatten bakom sig.

Det var den flyttkarusellen det!!! Om jag inte har varit så flitig att kommentera på sistone hos en del av er så tror jag ni förstår varför… ;) De kommande två veckorna ska jag på en trädgårdsrelaterad kurs. Vet inte hur mycket jag kommer att hinna blogga då, det är långa dagar sex dagar i veckan, så blir det en längre paus så vet ni varför. I’ll be back! :)

För dem av er som har twitter så finns jag numera där som @Kristinas_oas. På twitter lägger jag ibland ut lite snabba ögonblicksbilder från vad som händer i trädgården. Följ mig gärna där ni som vill. Man kan också se twitterinläggen uppe i höger hörn på bloggen, klickar man på inlägget så kommer det upp i större format.

Denna vecka hoppar jag på Blommig fredag som har temat Sommarens vackraste. Det finns så mycket som är vackert, men i dag tänkte jag visa en kombination som jag drömde om tidigt i våras när jag valde frön och som jag blev riktigt nöjd med. 
Bild från när ringblommorna och gurkörten började blomma i början av juli.

Ett litet hav av vit gurkört och ringblomma ‘Indian Prince’ och ‘Peach Sherbert’. Blommorna växte i en av de upphöjda odlingslådorna i trädgårdslandet, tillsammans med dill och salladsärtor. Om det var tack vare ringblommorna ska jag låta vara osagt, men i år hade jag inga löss alls på dillen. (Klicka på någon av bilderna så kommer de upp i stort format).

Bin och humlor surrade omkring hela sommaren, speciellt gurkörtens blommor var populära.

Och, jodå, jag vet att jag kommer att ha en massa småplantor i landet till våren. Men det är ju bara bra, då slipper jag så nya och kan plantera ut dem där jag vill ha dem nästa sommar. För den här kombinationen vill jag inte vara utan! Det var vackert till och med när blommorna började vissna.

Nu är det två dagar kvar på den Permakultur designkurs, PDC, som jag går under två veckor (därav bloggtorkan). Intensiva dagar och så oerhört lärorikt. Deltagare från flera länder ger olika perspektiv och allas våra olika förkunskaper tas till vara. Det kommer bli en hel del permakultur här på bloggen framöver. För att inte tala om i vår trädgård. Jag ser fram emot att få dela med mig av mina nyvunna kunskaper – det är en del av konceptet.

Och har du (liksom jag för inte så länge sedan) inte en aning om vad permakultur är, så har du kanske läst/hört talas om stadsodling och skogsträdgårdar. Båda är en del av permakultur, men den är samtidigt så mycket mer. Enkelt sammanfattat är permakultur ”ett samarbete med naturen, med omsorg om människorna och om jorden för att skapa miljöer som bygger på ömsesidigt positivt beroende”. Här kan du läsa mer om permakultur i Sverige (därifrån kommer citatet) och se när det hålls en PDC i närheten av där du bor. Jag kan varmt rekommendera det.

Önskar er alla en fin helg! Vill du se vad andra tycker har varit vackrast i sommar tittar du in här.

I trädhörnet lyser både blad och bär på prydnadsapeln ‘Freja’. Höga gräs och ormbunkar bidrar till höstfärgerna.

Ännu har nattfrosten inte kommit på besök, plus tre grader är det kallaste vi har haft. I går var det sol och 16 grader varmt på förmiddagen. Skönt att gå en runda i trädgården då och njuta av höstfärgerna. Även om de inte är riktigt så knalliga i år.
Ullungrönnen Sorbus ‘Dodong’ och blomsterkornellen Cornus kousa lyser i rostrött i höstsolen. I år blev aldrig vår flerstammiga ullungrönn en ”brinnande fackla” innan alla blad började falla till marken.Acer palmatum ‘Atropurpreum’ lyser desto rödare.

I trädgården blommar låga höstastern ‘October skies’ för fullt. Och till min förvåning upptäckte jag att den vita julrosen, Helleborus niger, blommade. Tror aldrig den har blommat så tidigt förut?! Vid ingången blommar redan hybridkejsarolvonet. Rekordtidigt det också.

Den här bloggen kommer alltid att handla om vår trädgård först och främst. Men det finns också en gräns för hur förljuget det får bli i sociala medier där det lätt bara blir tjusig yta. Därför väljer jag att vara öppen med att jag sedan i går är sjukskriven för utmattningssyndrom.

Det var först när jag inte var på mitt arbete – under de två veckornas kurs i permakultur – som jag med obehaglig klarhet insåg exakt hur dåligt jag egentligen mådde när jag var på jobbet. Till min lycka hade jag två kurskamrater som med sin erfarenhet kring denna sjukdom stöttade mig att sätta stopp. Nu. Med en gång.

Nu inleds en ny resa. Var den slutar vet jag inte just nu. Men jag vet att familjen, trädgården och den här bloggen kommer att vara mitt fortsatta stöd i att må bättre. Och är det någon av er som vill skriva till mig mer privat hittar ni mina uppgifter längst upp på bloggen under ”om mig/kontakt”. Jag vet ju att jag tyvärr inte är ensam om att må som jag gör just nu.

…sken vårsolen genom bigarråträdets stora krona, jag planterade årets potatis, njöt av nyplockad sparris och maken la grunden till nya trädgårdsboden. Lunddocka, trillium, sorgklocka/guldrams, tulpaner och praktmagnolia blommade.

Känns onekligen skönt att tänka ytterligare sex månader framåt! Bilderna ovan är tagna 28/4-1/5 2014.

För fler vårliga bilder i veckans Blommig fredag, som har temat För sex månader sedan, titta in här.

Önskar er en fin helg, har vi tur bjuder den på uppehåll och uteväder. Tack för snälla kommentarer och meddelanden apropå förra inlägget, det värmer mer än ni anar.

Det är den 3:e november och fortfarande inga minusgrader. I trädgården blommar en del växter på helt obekymrat om att det borde vara snudd på vinter nu. Nästan alla är riktiga långblommare som har blommat snudd hela sommaren eller som har kommit igen med en ny blomomgång nu fram på höstkanten.

Sommarljus, erodium ‘Cezembre’, blanknäva, skugglilja ‘Pink Freckles’, snöflinga, vädd ‘Blue Diamond’, montbretia/höstlilja ‘Lucifer’, ahlströmeria, ros ‘Gislaine de Feligonde’, hybridkejsarolvon, gyllenlack, ringblomma ‘Peach Sherbert’ och klematis ‘Arabella’.

I helgen som gick gifte sig två underbara vänner. På en strand vid ett novemberdisigt hav sa de ja till varandra och det blev en dag full av kärlek, skratt och gemenskap. Precis allt som jag var i som störst behov av just nu. Störst av allt är kärleken.

Veckans tema i Blommig fredag är Längtan efter ljus. Något som verkligen får mig att längta efter mer ljus är bilderna av solen som en sommarkväll silar genom havet av ettårig vallmo i sparrislådorna. Se de skira ballerinakjolarna sakta veckla ut sig och möta solens strålar…

Vill du se vad andra ser som ljus i mörkret tittar du in här.

Trädhörnet och längre bort skymtar Lundområdet. Prydnadsapeln ‘Freja’ har röda fina bär så här års och gräs och ormbunkar lyser i gult.

I dag sken solen och till min förvåning värmde den faktiskt! Det kändes för en kort stund nästan som vår. Kanske var det därför jag hittade blommande doftviol?

När solen skiner så blir kopparlönnen, Acer griseum, så otroligt vacker! Nästan alla de röda löven har trillat av nu, men några hängde kvar och glödde i novembersolen.

Fixar lite här och där i trädgården i min egen takt, beroende på vad jag orkar för dagen. Dahlior plockas upp, sätts i luftiga plastkorgar och ställs in i frostfria fågelhuset, klockhyacinter, kalljordskrinum, tofsliljor, Afrikas blå lilja med flera ställs in i barnens lekstuga där vi har ett element med frostvakt. De frostkänsliga växter som är gröna hela vintern – kamelian, sanktpatriksbusken Choisya ternata och rosmarinen – ska jag ha på arbetsbänken i nya trädgårdsboden där jag kan ha lite mer uppsikt över dem. Ännu så länge får de stå kvar utomhus.

De här blommorna, Rudbeckia hirta, blir jag lika glad av varje gång jag går förbi dem där de blommar i Trädgårdslandet. De har blommat överdådigt precis hela sommaren och det är fortfarande knoppar kvar. Fröna köpte jag på trädgårdsutställningen vid slottet Chaumont-sur-Loire i Frankrike förra året, så det är en trevlig påminnelse om de underbara sommarveckorna också.

Trädgårdslycka är veckans tema i Blommig fredag. Det finns ju hur mycket som helst att skriva på det temat. Bara att ha en trädgård över huvud taget är ju trädgårdslycka! Så jag tänkte inte trassla in mig i den typen av förklaringar, utan berätta om en dag när både slumpen och turen var på vår sida.

För ibland behöver man vara på rätt ställe rätt dag för att alla pusselbitar ska falla på plats. Jag var på väg i ett ärende, det var en söndag med fint väder och jag valde att köra en mindre väg genom ett samhälle. En handskriven skylt om utförsäljning fångade min uppmärksamhet…

Några timmar senare var vi trötta, svettiga och stolta ägare till 5-6 kvadratmeter rosa ölandskalksten, ett antal betongplattor och över 70 stora, av tidens tand vackert blankslitna, gatstenar. Allt för en mycket blygsam penning, långt, långt från vad det hade kostat att köpa till fullpris.

Maken och sonen slet med att köra och hämta all sten och jag hjälpte till att lasta ur när de var tillbaka. Goda vänner som kom förbi fick rycka in och hjälpa till innan vi alla kunde pusta ut och slå oss ner och fika.

Vad ska vi då ha all sten till? Cementplattorna ska ligga bakom komposthörnan (där jag ställer småplantor på tillväxt), de stora gatstenarna ska grävas ner runt gräsmattecirkeln och underlätta gräsklippningen (det projektet har vi skjutit på i många år för att vi inte har hittat några snygga stenar) och kalkstenen, ja, den ska bli golv i vårt nybyggda lilla växthus. Tänk, inte hade jag trott att det skulle bli rosa kalksten där, men så kan det gå när man har trädgårdslyckan på sin sida en helt vanlig söndag.

Alla tips på hur jag lättast ska ”pussla ihop” kalksten emottages tacksamt! Min idé är att lägga ut dem på garageuppfarten först och sedan bära dem till växthuset en efter en när jag fått ihop ”pusslet”.

Vill du läsa mer om andras trädgårdslycka tittar du in hos Hélena.

När är man ”klar” i trädgården ett år som detta när dagliljorna får nya knoppar i november?Knopp i dagliljan ‘Stella d’Oro’ i mitten av november.

Ännu har vi inte haft frost och då fortsätter jag att fixa här och var ute i trädgården de dagar när vädret är okej och det inte hällregnar. Det var med visst vemod jag slängde blommande sommarblommor i komposten. Men någon gång ska ju krukorna tömmas och nu är det gjort.

Vid ingången fick några olika gräs sällskap av klockljung, vitbrokig sedum och en gyllenlack som jag köpte i våras och som nu blommar om. Den nändes jag inte slänga när den är full av knoppar. Bredvid ligger lite av årets skörd av prydnadspumpa.

Hur är det hos er andra? Fixar ni lite utomhus fortfarande eller har ni boat in er inomhus? Här är det inget kvar som ”måste” göras innan vintern, de växter som ska tillbringa vintern frostfritt har flyttat in i lekstugan, men ogräset fortsätter ju att växa och en del löv på grusgångarna är skönt att få upp nu i stället för i vår.

är att kunna njuta av att julrosen, Helleborus niger, blommar för fullt.

Gå en runda i trädgården och se att det den 20 november fortfarande finns tre rosor (Moonlight, Eden rose och Gislaine de Feligonde) som blommar.

Dagar när orken är extra låg slår jag mig ner med en kopp favoritte, roibus smaksatt med kaktus och apelsin…

… och bläddrar i en hel hög intressanta trädgårdsböcker från biblioteket, drömmer om nästa odlingssäsong, om sol och värme och fröer som gror.

Vissa dagar med uppehåll tar jag en promenad och försöker se det vackra i regnvåt novemberbrun natur.

Medan barnen är i skolan har jag sällskap av vår underbara katt som gillar att bli kliad på den silkesmjuka magen. Ibland gör jag honom sällskap och sover lite till.

En av de bästa sakerna med november är ändå att hälsa på och läsa hos er andra som skriver om trädgård! Det ska jag göra nu. Gör du mig sällskap tittar du in hos Hélena och läser fler tolkningar av Det bästa med november.