Det har varit en intensiv vecka fylld av förberedelser.
I fredags firade min man och jag vår 10-åriga bröllopsdag och i går lördag var det fest med nya och gamla vänner hemma i trädgården. Bland gästerna fanns även vår präst som vigde oss den där augustidagen 2003 och inför våra vänner förnyade vi i går våra äktenskapslöften. Det var ett sådant där magiskt ögonblick, att stå där i trädgården med sin man och för en kort stund bara fokusera helt på kärleken som binder oss samman. Vår präst uppmanade oss bland annat att inte glömma stoltheten att det är vi två och nyfikenheten för varandra.
Vid vigseln för tio år sedan fick vi en en fröpåse med Brinnande kärlek (även kallad studentnejlika) av vår präst. Plantorna växer och frodas i Dagliljerabatten, framför Ullungrönnens mörkgröna grönska, och varje gång jag går förbi och ser de knallröda blommorna tänker jag på den där dagen när vi lite nervösa skred fram till altaret. Det är bra med påminnelser i vardagen, inte minst blommande sådana.
Bordsdekorationerna på festen var en explosion i sensommarfärger och såg ut så här:
Buketterna bestod av zinnia ‘Oriole’ och ‘Sunbow mixed’, lejongap i blandade färger, lavendelkvistar, stenkyndelkvistar, rankor med klematis ‘Summersnow’ samt grönt från pion och sparris-plantor.
